"ÄR MAN MINDRE VÄRD FÖR MAN HAR LITE FETT PÅ KROPPEN?"
Men om jag skulle vara tjock då? Vad skulle de spela för roll? Är man mindre värd för att man har lite fett på kroppen? varför är det sån stod grejj med att vara tjock eller smal? Vad är skilnaden? Lite fett runt magen, höften, låren m.m. Men vad gör det egentligen? Fett är bara fett, hur konstigt de än låter så är fett endast fett. Man dör inte utav av det man kan vara jätte söt om man är en storlek större.
Jag tycker man bör sluta hettsa om att vara smal eller tjock och inte trycka ner någon annan för den är normal, helt normal med något extra kilo på sig. Som blondinbella säger så sant är att man måste ta tag i sig själv. Om vi alla var mer egoistiska och fokuserade på hur vi själva mådde i våra egna kroppar så skulle inte allt detta hettsande om alla andra inte existera. För oftast när en tjej trycker ner någon annan eller kallar den tjock så har den oftast ett problem själv, att den troligen tycker att den själv är tjock och tar ut det på någon annan. Tro mig jag vet att det är så, jag har varit där. Även fast man kanske inte vill erkänna det så är det så det är.

Sen när blev man tjock när man ser ut såhär?
Fuck you Jantelagen!

Tillbaka till bella nudå. Hon är en super vacker och framgångsrik. Jätte bra förebild för alla unga tjejer, och äldre med. Men ändå så ska folk kasta skit på henne varför? För att folk inte pallar med att hon har allt, hon har karriären, självförtroendet och pengarna och de sticker så himla mycket i svenskars ögon så det finns inte.
Sverige har en lag, en oskriven lag som bör vara skriver i lagen som olaglig det är jantelagen. Varför ska vi ha den egentligen? Varför ska svenskar leva efter jantelagen som om den är den viktigaste som finns? Många svenskar tycker att amrekaner är självupptagna och bara tänker på sig själv. Men jag tycker nog att vi svenskar bör börja ta efter dem lite. För då slipper vi allt detta med jantelagen och hata någon för att den har de bättre ställt än sig själv. Shit sköt er själva och skit i andra!! (Till de som håller på med det jag skriver om)
"Är man mindre värd för man har lite fett på kroppen?"
Men om jag skulle vara tjock då? Vad skulle de spela för roll? Är man mindre värd för att man har lite fett på kroppen? varför är det sån stod grejj med att vara tjock eller smal? Vad är skilnaden? Lite fett runt magen, höften, låren m.m. Men vad gör det egentligen? Fett är bara fett, hur konstigt de än låter så är fett endast fett. Man dör inte utav av det man kan vara jätte söt om man är en storlek större.
Jag tycker man bör sluta hettsa om att vara smal eller tjock och inte trycka ner någon annan för den är normal, helt normal med något extra kilo på sig. Som blondinbella säger så sant är att man måste ta tag i sig själv. Om vi alla var mer egoistiska och fokuserade på hur vi själva mådde i våra egna kroppar så skulle inte allt detta hettsande om alla andra inte existera. För oftast när en tjej trycker ner någon annan eller kallar den tjock så har den oftast ett problem själv, att den troligen tycker att den själv är tjock och tar ut det på någon annan. Tro mig jag vet att det är så, jag har varit där. Även fast man kanske inte vill erkänna det så är det så det är.

Sen när blev man tjock när man ser ut såhär?
FRÅGESTUND!!
everyday you'll learn something important

Tilllåt dig själv att gå osminkad
Mcdonals:D



Hemligt budskap

Jantelag!
fortsätt bara gå i den riktning som känns rätt.
Om du går i korridoren och alla kollar snett,
fortsätt bara gå i den riktning som känns rätt,
och kom ihåg, det är inte din ensak
att fixa så deras jävla syn blir rak
(Till tjejen)
Jag tror jag vet vilken du menar och det är denna? Den har hjälp mig massvis med gånger, typ hela mitt liv har den hjälpt mig. Och om folk snackar skit om dig så bry dig bara inte, om du visar att du tar åt dig så kommer de fortsätta för då blir det "kul" i deras ögon, sorligt men sant. Så visa dig bara stark, och va stark för det är inte din ensak att fixa så deras jävla syn blir rak<3

Gammal bild, gick i 7an här :o
Ingen kropp är densamma
fråga jag fick idag -
"Kan du inte skriva hur man går ner i vikt och hur du gör
för att hålla formen..:)"
Hur jag går ner i vikt? Helt ärligt så gör jag absolut ingenting. Det skulle väll isåfall vara att jag tränar lite då och då. Men det är typ dans en gång i veckan. Sen så äter jag allt jag vill, ni anar inte hur mycket godis jag äter. Så jag gör absolut ingenting för att gå ner i vikt.
helt ärligt så är jag inte så speciellt intresserad utav att göra det heller. Jag har slutat bry mig om såntdär för länge sedan. Tror nog att ni som ständigt går och tänker på sånt, och vad man ska äta och inte äta ska sluta med det. Livet är för kort för att inte njuta av de fina sakerna.
Man är fin som man är! Det är något som alla måste komma ihåg! Man kan inte se ut som någon annan. Det är inte en ändaste människa där ute med exakt samma kroppstyp till 100% som dig. Du kan aldrig bli exakt som någon modell där ute du tycker har snygg kropp. Och ingen kan bli exakt som du heller. Så varför ens försöka? Varför inte bara njuta utav att ingen är som du? Att hylla kroppen istället för att plåga den med bantning m.m.
Och till er som står där flera timmar framför speglen och kollar på din kropp och tänker på allt som måste ändras, sluta upp med det. Stå där istället och kolla på det fina sakerna. Jag har tidigare haft komplex för min stora putande rumpa men sen lärde jag mig att stora rumpor är vackra. Och om man står där och kollar på allt det dåliga då kommer hjärnan komma på nya fel med kroppen så får man bara ännu mer komplex för det. Så sluta stå där och leta fel! Utan titta på det som är bra med dig själv, de är de sakerna som ska ta din tid. Tänk hur många timmar man har slösar på att tycka illa om sig själv. Då kunde du ha gjort någon annat som att umgås med kompisar, pojkvän, gå ut och göra något kul eller vad som hellst.
Jag är fin som jag är, och det är du med!
Men varför jag tar upp detta är för att detta är riktigt bevis vilket jante land vi lever i. Inget kan vara glad åt någon annan. Så fort någon annan har minsta framgång, eller om någon ser bra ut en dag och någon säger något bra om den, eller om man kommer till skolan med coola kläder en dag och känner sig skit snygg och utstrålningen bara sprudlar ska alltid någon trycka ner en med någon taskig kommentar eller någon sneblick.
Detta är en sak som hänt alla, minst en gång i livet. För vissa händer detta varje dag! Och först vill jag bara rikta mig till de som blir utsatta, det är absolut inte dig det är fel på! Och om du nu kände dig super snygg då du kom till skolan och dedär populära tjejerna som alltid ska se bäst ut m.m. sneblickar dig och får dig att känna dig ful och äcklig! Tänk på vad som i början fick dig att känna dig snygg och tänk på det, att någon annan kanske inte tycker det spelar väll ingen roll, de behöver ju inte påverka vad du tycker är snyggt! Håll huvudet högt!
Till er som kollar snett? Varför? Vad är meningen med det egentligen. Har aldrig riktigt förstått det. Mår man bättre själv av att kolla snett på någon oskyldig människa som inte gjort något fel? Som kanske bara har lite snyggare byxor än du just denna dag? Varför inte bara glädjas åt den som ser lite bättre ut just den dagen, nästa dag är det kanske din egna tur att se lite bättre ut en någon annan. !
Kärlek och komplex

Suck sitter här just nu, depprationen bara sväller över mig. Har inte fått träffa Sebastian på snart 1 hela vecka, på Tisdag är det en hel vecka, 7 dagar och allt för långtid. Helgen funkade, men bara för jag hade så pass mycket att göra och hade fullt med folk runt mig hela tiden men nu när jag sitter här helt ensam på mitt rum känner jag hur saknaden är stor just nu. Visst kan några dagar ifrån varandra vara bra, men för många dagar blir bara jobbigt för psyket!
Påtal om psyket och sånt så började jag läsa blondinbellas bok idag. De stod en heldel om komplex när det kommer till pojkvänner och hon nämnde faktiskt en riktigt bra sak om att visa sig inför sin pojkvän. Jag har däremot inga som hellst problem just nu med Sebastian. Men mitt ex/min första pojkvän jag hade något år innan jag träffa honom var jag alltid så himla stel runt omkring. Alltid om jag skulle byta om så var han tvungen att vända sig om, ville inte sova över för att då skulle jag vara tvungen att ta av mig kläderna, speciellt byxorna! Hade nästan alltid mjukisbyxor när jag träffade honom, om inte så bytte jag alltid om till det för jag kände mig obekväm och trodde alltid mitt ex skulle tycka jag var tjock eller att mina gropar i benen skulle vara äckliga m.m.
Blondinbella skrev något med att han ser dig som du ser på honom. Då kom jag och tänka på allt såntdär med killar och komplex för att visa sig och det är fan så. Man ser ju sin pojkvän som den finaste varelsen som någonsin skapats, även fast den har egna komplex så ser vi ju inte dens fel och brister utan bara de fina delarna utav den man älskar. Och om vi tjejer gör så med våra pojkvänner så är det ju självklart att det gör de tillbaka. Kärlek är ju kärlek, om man bara ser på den andres dåliga sidor eller deras komplex så skulle de ju sluta vara kärlek och gå över till något mer hatiskt. Så nästa gång du och din pojkvän ska hoppa i säng och du bara tänker på allt din pojkvän kommer se på dig, någon fettvalk extra, något grop i benet eller vad det kan vara. Så tänk på det, han ser på dig som du ser på han. för i slutet av dan så är kärlek kärlek vare sig vilket kön det är.
Ätstörningar är inget att leka med
Hej Amanda!
Du hade tidigare skrivit att du har haft ätstörningar osv och fått gå på "möten" eller nått för att bli friskare oså, skulle verkligen uppskatta om du kunde skriva hur möterna gick till och allt inom "behandlingen".
Har nämligen själv ätstörningar och ska börja behandling nu till vår.
Tack på förhand! :)
Skrev om det förut, kan kopiera in det igen :)
tyckte jag läste i nått inlägg förut att du haft typ, ätstörningar? eller ngt liknande. Hur fan kom du ur det isf? har själv jättejobbigt med liknande nu.
Du har en grymt fin kropp! du ska vara så nöjd med dig själv :)
Japp det hade jag haft :) Började med att min skolsyster tyckte jag gick ner i vikt och kontrolerade mig en gång i veckan och så tyckte hon jag hade gått ner all för mycket efter gått ner 2 kg på en vecka och vägde 47 och var 170 så hon kontaktade ätstörningsenheten och så fick jag gå på möten där 2-3 gåger i veckan. De tyckte även sitvuationen var så pass allvarlig med allt som hände runt om kring i skolan och med vänner och vilka vänner jag umgicks med m.m. så de sjukskrev mig och även min mamma för att hon skulle vara hemma och hålla koll på mig så att jag fick i mig något att äta. Däremot kom jag inte upp ur sängen de flesta dagarna så vi fixade så de kom hem till mig och vi hade möten hemma hos mig så vi snackade om bara random shit som jag aldrig trodde skulle hjälpa men jag var helt insatt på att jag inte var sjuk utan jag sa bara "Att jag var en vanlig tonåring som ville gå ner lite i vikt" 1 gång i veckan fick jag däremot ta mig till ätstörningsenheten och väga mig, fick däremot aldrig kolla på vågen vad jag vägde men har frågat mamma nu på senare tid och låg runt 41,8 - 43 när det var som värst. Däremot började jag äta sakta men säkert och nu snart 4a år senare mår jag mycket mycket bättre. Däremot även såhär sent efter kan jag vissa fall ramla tillbaka i detdär lite. Slutade gå på möten i mitten av 1an på gymnasiet då jag blev inskriven i 8an. Gick ett tag här i vintras också
De var väll mer hur själva allt gick till. hur det var för mig själv var svårt, kan fortfarande gråta bara utav tänka på tanken hur det var. Skol situvationen var kaos, bråkade typ med alla för jag var riktigt elak på den tiden, men det var ju mycket för jag inte mådde bra själv. Sen bara förändringen och faktiskt inse att jag var sjuk var sjukt jobbigt och jag grät nästan varje gång när jag skulle äta. Men man fick komma på sina egna sätt att distrahera hjärnan på, speciellt efter man har ätiti och hela tiden. För mig var det så att min syster visade bandet Tokio Hotel för mig och jag blev besatta utav dem och gick med på en sida på internet THF där jag snackade massa om tokio hotel med alla andra fans och gjorde egna fanfics och skaffade massa nya helt underbara vänner. De var mitt sätt att distrahera hjärnan ifrån att tänka på maten och hur jag såg ut hela tiden, för så fort jag inte höll på med det började jag tänka och tänka och tänka på maten och hur jag såg ut m.m.
Så tips hur man kan ja distrahera hjärnan och tänka på något annat när det blir för jobbigt är att hitta en ny hobby, de kan vara att börja lyssna på något nytt band och leta upp alla intervjuer med dem och alla videos med dem på youtube och leta efter alla bilder som någonsin tagits på dem samtidigt som man lyssnar på dem. Eller något annat, börja måla eller skriva glada kärleksfulla noveller eller något som ger en posetivenergi i alla fall. Att vara med kompisar och hitta på något kul. För det mesta bara syselsätta sig med olika saker :)
Det är de jag tagit upp i bloggen tidigare. Själva hur möterna gick till är nog annorlunda för alla utifrån vad det är man måste börja med, vad som är allvarligaste m.m. Men själva möterna för mig började med att jag och min mamma gick dit och tärffade en psykolog och en kurator. De första möterna så frågade de bara fullt med olika frågor om mig, och mina vänner, framtidsplaner, om hur mycket jag åt och vad jag ätit under dagen m.m. De var abolsut inte lika farligt som jag trodde att det skulle vara. Efter de som skrivet där uppe så gjorde ju de så att jag fick behandling hemma och sen en gång i veckan på sjukhuset där för vägning och mäta docktorn och så. Då fick jag även göra massa olika övningar typ blunda och sätta fingret på näsan m.m. Det är väll de jag kan dela med mig av och så eftersom de är olika för alla.
Men hoppas allt blir bra och du blir frisk igen<3
Stöjd Prostatacanser
Två killar i min klass har fått med i mustaschkampen, ni vet dedär som går på spotify om man inte har premium just nu. där de startade sin egen kampanj som heter Daniel och Adams dillkampanj. (Ni får gå in på sidan och söka för jag hitta ingen länk) . Det var väll lite coolt. Så tycker alla ska gå in där och skänka till deras kampanj som alla pengar går oavkortat till prostatacanser. Ni kan läsa mer på själva sidan. http://www.cancerfonden.se 
Idol bild - SO WHAT I'M STILL A ROCKSTAR

Fick denna bild utav http://amandaliindqvist.blogspot.com och så stod det i mailet
"Satt och grejade lite med en bild!
skrev en text på bilden " so what, im still a rockstar". AND ITS TRUE. Om något skiter sig. om någon inte är rättvis mot dig. Om någon inte gillar dig. Vet du vad man ska tänka då? det finns ju alltid stunder då livet är lite svårare, då ingen inte riktigt fattar vad man håller på med.eller helt enkelt någon som har jävligt dålig humor och tycker allt man gör är jobbigt och mesigt. You know what? Det är då man ska skrika allt vad man har och förklara för dom. SO WHAT? IM STILL A ROCKSTAR
haha! tusen kramar"
Det roligaste är att jag har alltid kört på den. Alltid om något har gått fel eller om någon gjort något mot mig som jag kanske blivigt lite ledsen eller arg över slutar det alltid med att jag säger "So what, i'm still a rockstar" Och tycker det är en skön stil att köra på, man känner sig faktiskt så mycket bättre efter det. Så alla ni där ute följ Amandas råd och alltid när något inte går som de ska eller någon inte gillar er kör på So what i'm still a rockstar!
Skola - "Mobbad?" - Fråga
I skolan på Arbetsmiljön håller vi på med ett projekt. Jag, Frida och Lisa har valt att jobba om mobbning. Vi skulle däremot skulle vi behöva någon/några som vill skicka in sina historier om hur de har blivigt utsatta för mobbning, utfrysning m.m. Kanske om hur du tog sig ur det, eller om de fortfarande pågår, kanske någon som har varit hjäte nog att hjälpa någon som blivit mobbad som vill skriva om det. Det vore även helt prefekt om någon i Västerås skulle kanske vilja komma till lektionen och berätta själv. Men ni som inte bor i Västerås skicka in era historier och så till alwaysbyyourside@live.se OPS DET VART FEL!! SKICKA OM
Sedan vill jag att alla svarar på en sak.
Har ni någonsin blivit utsatta för mobbning, utfrysning eller något?
Ja eller Nej, behöver man bara svara.
Du kan vara anonym också.
Frida & Amanda - Always by your side
"Vi heter Frida & Amanda, ni kanske känner igen Amanda ifrån hennes blogg (AmandaVarDet). Vi båda är emot mobbning och satt och snackade om det i skolan en dag. Det är många som mailar Amanda Dagligen och skriver om sina problem och saker de vill ha hjälp med. Så vi ville starta ett ställe där alla är välkomna, där alla kan få skriva av sig, Få tips utav oss och andra läsare, att ta del av andras problem och bara inse att man är inte ensam. något som är viktigt är också att inget problem är för litet för att inte prata om. "
Har ju snackat om Frida och jag har ju något nytt projekt på gång. Så detta är det som vi har tisslat och tasslat om den senaste tiden. Vi vill verkligen hjälpa alla villsna själar där ute. Så ni kan gå in på den bloggen/hemsidan på http://alwaysbyyourside.webblogg.se Även läsa lite mer om själva alltihopa.

irriterad
du, du vet att man ser din mage i header va? jag menar inte att du är tjock bara att man kanske inte vill ha en sån bild i headern...
fick denna kommentaren över idag, och mitt svar blev.
VAFAN SPELAR DE FÖR ROLL OM MAN HAR EN LITEN MAGE SOM STICKER UT ELLER INTE :o? SKÄLET TILL ATT DET BLRI SÅ ÄR FÖR JAG HAR TIGHTA JEANS OCH JAG SITTER! MAN ÄR ÄNDÅ SÅ LIKA LIKA MYCKET VÄRD OCH BILDEN ÄR MINST LIKA FIN SOM OM DEN VORE PLATT. JAG E I ALLA FALL INTE SOM ANDRA YTLIGA BLOGGARE SOM PHOTOSHOPPAR BORT ALLT SÅNTDÄR! JAG KAN STÅ FÖR JAG INTE SER UT SOM EN PINNE!
Blir så irriterad på detta sjuka kropsideal. Är man serisöt bättre om man ser ut som en pinne? Det är helt sjukt att man anses som tjock om man är normal stor. Jag står faktiskt för att jag inte ser ut som världen modellsmalaste människa. Jag är normal och jag tycker om det. Och har har faktiskt ögon att se att bilden inte ser ut som världens pinnmodell. Ååh blir arg vi får fan sluta med detta nu! Att ha former är bara snyggt! visst finns de folk som är normalt smala och de är inget fel med det. Men när man är normal som jag så varför klaga? Shit! Tror nog inte den personen som sa detdär skulle komma fram till mig i verkligheten bara "Ursäkta din mage sticker ut, du kanske ska ha på dig något annat". Suck!
Dagens Godgärning
För mig var det en självklarhet att hjälpa dendär äldre damen när hon höll på att ramla. Men jag har sett tonåringar som bara flyttat på sig och inte brytt mig när någon ramlat precis bredvid dem. Fattar inte hur man kan vara så kall att bara låta någon annan ramlar precis bredvid än.
Vet själv hur det är, inte att ramla men när någon hjälper än. Engång när jag var på bussen så tvärnitar han helt plötsligt och jag tappar greppet om stången jag höll i så jag glider åt sidan. Tur så stod det en kille precis där som jag hann ta tag runt midjan och han tar tag om mig precis när jag var en cm att falla. Lite typ wanna be hollywood scen i någon film. Men jag klara mig fint utan att ramla.
Så för guds skull allihopa hjälp folket omkring er. Jag lovar ni kommer känna er bättre själva :)


